Angelika -

Lättnadens suck dragen

Denna veckan har det hänt lite saker som gjort att jag kunnat släppa lite på spänningen och stressen, inte för att det varit superstressigt i den benämningen snarare orosmoment i kroppen. Fast det förstås veckan började med att skapa ett rejält stress och olustmoment. Min grupp i skolan råkade ut för lite problem med en av kamraterna, hon stack nämligen till Värmland med sina barn samma dag som vi skulle börja med vårt grupparbete. Och inte visste vi om hon skulle vara med på redovisningen eller inte, och det var ändå ett examinerande arbete. När vi gjort klart texten med analysen av Lejonkungen samt delat upp styckena mellan oss och gjort upp på papper hur power-pointen skall se ut skickar Värmlandstjejen sin analystext till oss och kräver att vi skall ta med den i vår text. Och det trots att vi varken diskuterat med henne eller ens håller med i hennes åsikter om filmen. Efter mycket om och men betämmer vi oss för att göra vår power-point och se när vi kan få kontakt med henne igen, för vi tror ju fortfarande att hon skall vara i Värmland över hela arbetet och redovisningen. Så samma dag som power-pointen skall skickas i till vår examinator får vi ett meddelande att hon tagit vår gamla och ofärdiga power-point slagit ihop den med sin och skall redovisa den med oss följande dag. Jag vart riktigt paff på hur man bara kan sno sin grupps del och låtsas som att man varit en del av arbetet hela vägen och dessutom utsätta oss alla för risken att den blir ogiltlig då den plagiatkollas. Men som tur var hade vi fått en mycket snäll och förståeende examinator och med en halvlögn om dålig komunikation så fick vi ändå redovisa. Men när hennes del kom stod vi alla med höjda ögonbryn och ville bara gå därifrån eller säga att det här står hon för ensam. Men det var bara att hålla god min, till och med när det kom upp i dagen att Hitler kan ses i filmen. Då kändes det som om allt bara spårade ut, men examinatorn verkade ändå tycka att det var en bra analys och nu hoppas jag på att vi får ett G trots Värmlands lilla egna väg och inslag.

Tina verkar må lite bättre nu också, vilket gör att jag kan släppa lite på oron för henne och känslan av att vara otillräcklig. Jag har stöttat henne efter bästa förmåga, men sanningen är att jag inte alls vet hur jag skall göra eller vad jag skall säga för att hjäpa till. Men jag tror ändå att bara genom att låta henne prata hur mycket som helst och visa att jag försöker hjälpa och stötta så blir det bra. Jag har dock funderat på om man inte skulle ta en kurs i psykologi, det hade man änna behövt emellanåt känns det som.

Vi verkar också få sålt huset, vi skall bara göra en radonmätning och hoppas på att den är på en acceptabel nivå. Ikväll skriver mamma och pappa på papprena i alla fall, men dem kan dra sig ur efter Radonmätningen. Men jag håller tummarna, det skulle vara skönt att slippa allt gnäll och tjöt om att vi måste få sålt huset och allt runtomkring med visning. Mamma och pappa blir så stingsliga och allmänt jobbiga emellanåt och med min korta stubin är det ingen bra kombination och det blir många små utbrott och sura miner i huset för tillfället.

Och det sista som hänt som verkligen är skönt och mer därtill är att jag på något sätt har klarat mig med G på förrförra kursens omtenta. Jag fick ju IG på en av frågorna på tentan och därför IG på kursen, men nu på omtentan har jag på något mirakulöst sätt fått godkänt. Det är nästan så jag undrar om jag i sömnen mutat examinatorn på något vänster för vare sig frågan eller texten där svaret fanns var det minsta relevant. Uppenbarligen tycker jag inte att svaret de söker är samma som de gör, och tur var väl de för jag fick G då. Så nu kan jag äntligen släppa den jäkligt tråkiga och orelevanta kursen med skolpolitik för grundskolan respektive gymnasiet och än en gång fullkomligt koncentrera mig på förskolans värld. Och det firar vi imorgon, Tina, Sofie och jag med ishockey och sedan Dubliner. Men först skall jag på kursintroduktion och jobba i Askim och förhoppningsvis klippa håret=)

2012-01-19 @ 16:52:49 Permalink Skolan/jobb Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bruksanvinsning sökes

Nästan allt vi köper på oss har en bruksanvisning om hur det fungerar och hur man bygger ihop det. Men det finns en sak som jag tycker behöver en bruksanvisning eller manual, men såklart har den inte det. När man ligger på BB eller KK och har fått sin lilla bebis, eller stora också för den delen så borde man med moderkakan få med sig ett litet papper. Fast det vore kanske i och för sig inte så litet med tanke på att det är en manual, bruksanvisning eller instruktionsbok vilket man nu föredrar, och den är nog rätt tjock. Det är inte för barnet, hur det skall skötas eller vad man skall med det till även om man nu ibland kan undra det, kan jag tänka mig i alla fall. Jag kan ju inte veta helt säkert eftersom jag ännu inte fått uppleva lyckan att få barn. Nej det jag efterlyser en bruksanvisning till är livet, hur det funkar och vad man skall göra i vissa situationer. Tänk vad bra det hade varit om det står svart på vitt i din alldeles egna manual om hur du skall göra när till exempel kakorna bränns vid, du är rädd för något, din vän snackar skit bakom ryggen på dig, din man/fru är otrogen eller vad det nu kan tänkas vara. Tänk vad bra det hade varit om man hade kunnat slå upp sidan 32 och så står det: så här gör du vid fall av skitsnack: ...

Nu är det visserligen inte så lätt så att det kan finnas en manual som fungerar på varje människa i hela världen, och dessutom ser varje situation olika ut med olika perspektiv, olika människor och olika orsaker. Det finns helt enkelt ingenting i livet som är svart och vitt och då går det inte att skriva en manual som fungerar i en svart och vit värld. Men det hade varit skönt med den extra hjälpen vid vissa tillfällen. Som nu till exempel. Jag är arg, ledsen, förstående, orolig och frustrerad på samma gång som jag känne mig så maktlös. Det finns ingenting jag i stort sett kan göra, bara stötta och försöka prata igenom alla alternatiiv. Vara ett andra perspektiv med andra erfarenheter och synsätt. Men det är inte det lättaste. Nu hade det nog ändå passat bättre med ett trollspö och en formel som kan ta bort all smärta och förvirring och med en snärt göra så att allt blir bra igen. Då krävs det dock att jag är en häxa och det har jag aldrig varit. Inte vad jag vet och tror i alla fall. Och det är nog rätt svårt att vara någonting som man inte tror ens existerar, jag kanske borde satsa på att bara vara en bra vän istället och bara vara ett lyssnande öra och en axel att luta sig emot. Man kan inte alltid lösa allting, inte ens när man ser att det är menat att vara på ett visst sätt. Det är inte så att jag kan kidnappa och limma ihop för att lösa något, tro mig hade det varit en bra lösning så hade jag redan gjort det. Det suger att bara sitta vid sidolinjen och se på, hoppas och be att allt löser sig. Men ibland är det precis där man gör sig bäst och det måste jag öva på att inse.

2012-01-06 @ 16:22:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytt år med storm

Ja de nya året har bokstavligt tala börjat med storm, Emil om jag inte helt minns fel. Det är helt galet att vi på 6 veckor har haft 6 stormar, inte så lite läskigt och för att inte tala om fel. Men det finns ingenting vi kan göra för att ändra på det, bli lite mer miljömedvetna och kämpa mer än vi redan gör kan man ju alltid göra och hoppas att det blir bättre. Som tur är så är det bokstavliga stormar jag talar om och inga känslostormar eller liknande som det varit ganska fullt av förra året. Det var ett händelserikt år utvecklingsmässigt för min del, men jag är glad att jag gick igenom det i alla fall.

Skolan började i onsdags och det var en rätt intressant föreläsning, kanske inte den mest lärorika men likväl intressant. Vi fick titta på massa klipp från olika barnfilmer och så fick vi diskutera och analysera dessa. Det låter tråligt, men det var faktiskt riktigt roligt och ett helt nytt sätt att se på välkända filmklipp. Idag fick vi se en hel film som vi sedan i grupper skulle diskutera, Vi såg Spirited away, en japansk anime som var helt okej. Komplicerad och många handlingar runt huvudhandlingen, men det är en fin film. Lite jobigt dock att sitta i föreläsningssalen i 4 timmar, inte roligt för höfterna kan jag lova. Men dem var ändå rätt så snälla, då var det värre med rumpan som inte alls var glad och som det tog hela hemresan för att bli av med träsmaken. Men det hade kunnat vara värre, det blev det också på sätt och vis. Dock inte för mig som jag hade önskat och föredragit. Nej person som ligger mig varmt om hjärtat har råkat ut för någonting som är för jävligt och jag började nästan gråta själv när denne ringde, det var inte alls roligt. Men nu önskar jag bara att det löser sig och blir bättre och om så inte är fallet. Att jag skall kunna vara nog som stöttepelare och hjälpa denne igenom det och vara tillräcklig även om jag nog kanske inte kan vara det. Jag kan bara göra mitt bästa, men min erfarenhet sträcker sig inte så långt inom detta ämnet så finns inte så mycket att göra. Visa sitt stöd och sin kärlek och bara ta det som det kommer. Lyssna vad personen säger och lyssna på mitt hjärta för att höra ett svar. Men speciellt ta mig förbi min ilska och försöka hitta en orsak varför, eller i alla fall ge en chans att förstå hur man kan göra så mot en person som betyder så mycket. Ilskan kan inte ta mig så långt och det kommer antagligen bara att sabba situationen ännu mer och då det inte är jag som drabbas i det fallet utan min vän, så håller jag min ilska i chack och tackar gudarna och änglarna att jag inte kan komma i kontakt med personen som gjort min vän illa. Jag vill inte göra någonting dumt, som någon drabbar någon annan och ångra mig senare när det är för sent.

2012-01-05 @ 17:20:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nyårsafton

Idag är det nyårsafton, än en gång har det gått ett helt nytt år och tiden går så snabbt så snabbt. Det här året har fört med sig en hel massa saker, jag har blivit singel igen, blivit av med min äldsta vän, börjat min nya utbildning till förskollärare och fått några nya vänner. Har fått en ny chef på jobbet och är lite i klistret där med mina nya tider. Den första månaden förlorar jag en hel månadslön för att jag har föreläsningar på vardagarna och inte får jobba helg på jobbet längre. Jag har varit i Rom med familjen, tärffat Tinas pojkvän och vänt totalt i mitt första intryck och tycker mycket om honom numera. Levt lite rövare på krogen och testat saker jag aldrig trott att jag skulle och lärt mig vissa saker efter det. Plus att jag träffat en något äldre kille som jag fattat tycke för och som vi får se hur det går med det. Ja det har varit ett händelserikt år, men det jag minns bäst är nog att jag började kunna sätta ner foten lite mer, lite i alla fall men jag har en lång väg kvar att gå när det gäller det. Men någonstans måste man börja och det har jag gjort, tråkigt nog slutade det med att vi inte är vänner längre vilket inte vart så kul. Nästa år kommer att bära med sig en operation som jag längtar efter så jag kan spricka, och jag kommer att flytta till ett nytt hus. Sedan får vi se vad 2012 har i sitt sköte för min och de minas del.

Idag skall jag i alla fall fira det nya året och ta farväl till det gamla med Tina och hennes pojkvän, ut på stan och härja och se vart det slutar. Det lär ju vara mycket ungdommar ute, men det kan nog bli riktigt roligt. Linus valde ut vilken klänning jag skall ha på mig, jag kommer frysa rumpan av mig, fast en drogpåverkad man som jag och Jennifer, en kollega från Rusta träffade på på bussen skulle ju hänga upp våra rumpor i taket på bussen, så vid närmre eftertanke lär den ha det ganska varmt och skönt. Vi får se hur kvällen blir, men jag har ju mina förhoppningar:P Det blir nog toppen hur det än blir, jag kommer ju att vara med mina vänner=)

Gott nytt år!

2011-12-31 @ 15:46:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En nattlig tidsresa

Inatt gjorde jag en tidsresa bakåt i tiden, till då jag var en liten flicka. Jag gick och lade mig i mitt gamla flickrum för att Fredrik och hans kompisar kom hem och förde ett jävla liv inatt. Och istället för att förgäves säga till honom gick jag upp och lade mig i mitt flickrum. Så fort jag lagt mig kom allt tillbka, jag var den lilla flickan igen som var mörkrädd och såg monster i garderoben samt vampyrer stryka utmed väggarna. och den välbekanta känslan av ängslan lade sig som ett täcke av mig bara för rummets skull. Det var lite läskigt faktikst, att ett rum kan påverka en så till den grad att gamla känslor flyter upp flera år senare. Liksom när jag var en liten flicka fick jag kämpa för att kunna somna, och jag vaknade några gånger på natten, men jag hade en bra dröm i alla fall och inget oväsen från min lillebror störde mig natten igenom. Och imorse var det också lite välbekant, för när mamma kom ner från sitt sovrum och börjar prata högt och tydligt som vanligt hyssjar pappa på henne och säger rätt tyst att jag sover i rummet bredvid. Som han alltid gjorde när jag sov där jämt, eller ja okej när jag inte sov uppe i soffan hos mamma och pappa. Det var lite mysigt att sova där igen, men jag föredrar mitt svala och mörka rum i källaren, trots att jag är granne med freddan.

Idag skall vi fira julafton, jag och min familj. Både mamma och jag har jobbat hela julhelgen så vi bestämde oss för att bjuda i vår kära familj minus några stycken idag istället. Och det skall bli riktigt trevligt om än underligt att fira jul den 26 december. Bättre sent än aldrig dock. Men det blir inga julklappar till mig och fredrik iår av familjen, vi har ju precis köpt hus så det blir lite svårt att köpa massa julklappar. Men barnen får vilket är huvudsaken även om man gärna vill ha julklappar även som vuxen eller nästan vuxen. Jag har fått av min gudfar och skall få av Tina och mamma och pappa skall hjälpa mig med en säng antagligen sen i det nya huset. Så jag är ändå nöjd och glad. Och så får man inte glömma att julen ju faktiskt inte handlar om julklappar i grund och botten, utom det faktum att Jesus föddes och frälste världen, hur bra det nu gick det går ju att diskutera, liksom hur sant det är att han fanns och var jordens frälsare.

Men innan alla underbara familjemedlemmar kommer, skall jag hjälpa mamma att passa Linus och hans osynliga kompis Ozzo för de hittar på lite olika äventyr och busstreck.

2011-12-26 @ 12:18:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Trevligt uppvaknande

Idag när jag vaknade ville jag inte alls gå upp, fanns verkligen ingenting som kunde locka upp mig ur sängen. Men det var bara att masa sig upp då jag har ett städjobb att sköta. Visst Janne, chefen sa att jag är där en gång om året och städar, men det är ju inte riktigt sant. Nej en gång i veckan städar jag deras kontor och vem hade väl kunnat tro att jag skulle ha ett städjobb, inte jag i alla fall. Jag råkade också snäsa lite åt Johan, en kollega kan man säga, han kommentarede mina skor när jag kom dit och jag hade väl vaknat på fel sida så mitt morgonhumör slog till. Men han kommenterade bara med att leende att jag vart lite grinig idag och sa att vi alla skulle kramas. Han är rolig och man vet aldrig vad han kan tänkas klura ut och filura med. När jag väl kommit upp och kollar ut genom fönstret blev jag genast gladare dock, det hade snöat inatt=) Jag älskar snö och tycker att det är superhärligt när det snöar, det var dock bara blötsnö och det duggregnade så alla som inte tycker om snön blir snart glada igen.

När jag kom hem igen var Fredrik snabb på att fråga om jag skulle göra om knäcken. Jag misslyckades ju lite första gången och inte ens min snilleblixt fungerade. Inte så lyckade och genomtänkta snilleblixt kanske jag bör tillägga, jag tänkte att de skulle stelna i frysen och att man då inte skulle behöva slänga en dubbelsats. Och visst hade jag rätt i att de stelnade, vad jag inte tänkte på var ju att så fort man tar upp den ur frysen tinar den på typ 2 sekunder. Men vid julafton kan jag ju samla alla runt frysen och säga att jag bakat knäck till alla. Inte så lyckat kanske. Men de nya jag gjorde idag blev mycket bättre och det är många här i familjen som vill sätta tänderna i dem. Vi får väl se om vi har några kvar den 26 när vi firar jul iår. Efter att ha varit duktig och gjort knäck tog jag mig en välförtjänt tupplur i soffan och kände mig som en pensionär som behövde en tupplur mitt på dagen. Men behöver man en tupplur mitt på dagen så tar man sig det om man kan, det spelar ingen roll hur gammal eller ung man är enligt min mening. Och jag vaknar av att mamma ropar att maten är klar, bara det att när jag kommer ut i köket är maten inte alls klar. Så jag har alltså drömt att mamma ropat och gått upp i onödan.

Och nu har vi fått papperna på huset, med alla bilder och text till försäljningen, Så så snart vi godkänt det kommer dem upp på internet på försäljning. Känns jätteunderligt att titta på sitt eget hus på bilder så och knappt känna igen sitt eget hem. det är fint, absolut, men det känns bara inte riktigt som mitt barndomshem. Så snart tassar det omkring främlingar och kommenterar vårt hem, där jag växt upp och levt hela mitt liv. Undrar om de kommenterar kastrullen under bänken i mitt sovrum som jag såg på bilden att jag missat, haha lite fel plats för en kastrull kanske:P Nu är det snart inte mitt hem längre, vilket känns både roligt eller vad man skall säga och också väldigt tråkigt, fel och melankoliskt. Men vi får ju ett nytt fint hem så det kommer nog att bli jättebra tror jag.

2011-12-21 @ 17:36:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Julstök

Igår kväll fick vi låna en plastgran och julgransslingor av Daniel och Helene så nu kunde jag pynta granen. Pappa var väldigt pedagogisk när han visade mig hur man sätter upp slingan och det blev riktigt bra. När granen var klädd och tänd stod jag och beundrade den, det är ju ingen Burundigran men den duger fint ändå. Och jag blev nästan lite tårögd när jag såg på den, helt knas jag vet men jag älskar verkligen julen och utan gran ingen jul. Iår var det dock inte lika rogivande att sätta tråd i julgodiset som det varit tidigare år. Iår råkade jag till exempel hugga huvudet av en jultomte med nålen, och en halshuggd tomte kan jag ju knappast sätta i granen så han åkte ner i magen istället=)

Idag har jag varit i skolan två timmar för att göra klart det sista med grupparbetet som vi skall redovisa imorgon. Det blev riktigt bra till slut måste jag allt säga, men jag blev förvånad trodde inte att det skulle bli så bra. Tråkig och underlig uppgift var det, men nu är det klart och vi ligger bra till=) Efter skolan gav jag mig av till Nordstan för att köpa en julklapp till Tina och det har inte varit så lätt iår. Massa ideer har jag haft förstås men ingen har riktigt passat, det har varit alltifrån solhatt till badskum till ballongfärd och massa annat, men antingen har det varit väldigt dyrt eller så har det varit tråkigt. Men när jag kom in i Nordstan fick jag mig en snilleblixt som jag tror kommer att bli toppenbra, och som Tina, jag själv och många många fler säger: Det är tanken som räknas. Efter det gick jag för att handla för att åka hem och julbaka. Peppisar har jag bakat på förskolan med alla barnen vilket var helt underbart och en smula påfrestande på tålamodet också givetvis. Men barnen hade roligt, sen att det inte blev mer än bara tjocka klumpar på plåten det är en annan femma. Så idag vart det knäck och marsipan med nougat som stod på schemat. Men innan jag kunde komma hem och baka så träffade jag Tina en snabbis, hon jobbade och behövde klaga av sig lite och jag hade ingenting för mig och pratar gärna med Tina. Och hon skötte sitt jobb samtidigt som vi pratde så det var helt okej.

När jag kom hem sattes julmusiken på och jag ställde mig vid spisen, gjorde knäck och skrålade med i musiken. Ja i Last Christmas i alla fall sedan tog knäcken nästan all uppmärksamhet. Tror att den kan ha kokat lite lite för lite men det märker vi om ett tag. Och det är inte hela världen om den är lite lite lös. Annars kan man ju alltid göra om och göra rätt. Däremot har jag inte gjort masipanen än, men det gör jag på onsdag tänkte jag och sen börjar jag jobba på torsdag och hela helgen.

2011-12-19 @ 16:43:26 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ovanliga ting kan hända

Igår följde jag med mamma, Daniel och Helene ut till deras nya hus. Där har de en hel del att göra men framstegen går med stormsteg. Först fick vi gå på husesyn och se hur vårt nya hus ser ut på ett ungefär och det kommer att bli kanonbra. Lite mindre än vad jag uppfattat från bilderna men likaväl större än mitt nuvarande rum. När mamma åkt hem stannade jag kvar och hjälpte Helene att måla i vardagsrummet. Dock vet jag inte om det var väggarna eller jag som var vitast, eller Linne som färgen heter. För mig är det ändå vit, vit som vit jag ser ingen större nyansskillnad mellan olika vita kulörer. Men det var ingen kall vit färg i alla fall, ingen sjukhuskänsla så det blir nog toppen när möbler kommer in. Och förresten är ju inte sjukhus längre associerat med dåliga besked och tråkigheter för min del utan med möjligheten till operation och ett liv med lite mindre smärta så sjukhuskänslan fungerar bra för min del numera=)
Att måla var roligt till en början, efter tre väggar var man dock lite trött på att stirra in i en vit vägg och försöka lista ut vart man målat och inte målat. Man såg bara vita fläckar överalllt, men det gick bra ändå. Och tur var det väl att Helene var med och såg mina missar emellanåt och stod och kommenterade som en diktator att där har du missat en fläck. Gör om och gör rätt. Haha nej inte riktigt så det gick till, men det blev en bra lektion i att måla väggar och mig själv.

Någonting annat ovanligt som har hänt i helgen är att jag blivit utbjuden av en kille. Okej, just det i sig kanske inte är så ovanligt. Men för min del är det faktiskt väldigt ovanligt. Så ovanligt så att det faktiskt är första gången. Självklart är det också den kille jag inte är intresserad av, men det är väl klart att det skall vara det. Livet skall inte vara lätt inte. Och när jag avfärdade det säger han ju såklart att han hoppas att jag tar jul och nyår på mig att komma på rätt tankar. Men när man redan är på rätt tankar då, hur gör man då för att såra honom så lite som möjligt. och så har jag tänkt på att jag kankse har gjort en sådan där typisk tjejgrej och överanalyserat situationen och får för mig saker som inte riktigt är så som han menar. Snacka om att det i så fall blir dumt och pinsamt. Men å andra sidan, vem tackar för att en klasskamrat, som man dessutom hälsar på som snyggingen i sms, som svarat på några frågor om ett arbete med att bjuda ut henne på bio, bowling eller vad jag nu kan tänkas vilja hitta på? Det känns inte riktigt som ett vanligt tack. Men som rubriken säger ovanliga ting kan hända och det kanske är hans ovanliga sätt att tacka. Tina hjälpte mig i alla fall och sa att jag kan nämna att det finns en kille, okej kille är lite fritolkat, som jag är intresserad av. Så får vi se om vi kan vara vänner och framför allt ser jag hans intuition. Spännande sätt att börja det nya året¨på kan man väl säga, sen får vi se om det blir en positiv eller lite negativ start.

2011-12-18 @ 11:34:46 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Annorlunda jul

I år blir det liksom förra året en annorlunda jul, fast iår åker vi inte utomlands utan stannar hemma. Jag vet inte riktigt vad jag föredrar att vara i Afrika och se alla vilda djur på savannen, fira julafton sittandes i Tanzania uppe på en krater i ett stort skjul och äta spaghetti med köttfärssås samtidigt som vi sitter 42 pers och sjunger julvisor på svenska. I mitten av skjulet på ett eget bord sitter en indier eller någon liknande folkgrupp med en tjock man som slevar i sig ris med händerna och sitter som en maffiaboss eller något med två kvinnor på vardera sida. Eller om jag hellre har årets julfirande med en "riktig" jul med gran, julmat, tomte och en del av släkten samlad. Fast i år blir det också visning av huset då vi skall flytta i februari. Huset känns främmande och inte som ett hem längre. Och inte i en enda liten vrå av huset kan man skymta att det är 15 december och julen är nära. För vi skall ju sälja huset och idag skall vi fotagrafera det och då får det inte sitta uppe någonting som har med julen att göra. Vi har en amaryllis på skrivbordet och det är väl så nära vi kan komma julen iår=( Men jag får väl hälsa på hos Tina, Pia och Lennart och insupa julkänslan där istället=)

Jag har i alla fall fått en bra julklapp redan och så kan man säga att det blir födelsedagspresent också. Min läkare har nämligen sagt att han har hittat en operation som han vill göra på mig. Han måste bara övertala min gamla operationsundersökningsläkare att utföra den med honom först. Jag litar på att han kan övertala min gamla läkare för han vet precis vad jag vill och hur mycket jag vill det och han står helhjärtat på min sida. Visst är han litte snurrig och velig emallanåt men han bryr sig inte om så mycket symptomen utan hur det påverkar mig och han trycker på för att jag skall förklarar min sida och min smärta och hur det påverkar mitt liv. Samt gissar sig till hur mycket jag vill ha en operation. Det verkar nästan som om han vill operera nästan lika mycket som jag vill ha den. Och nu efter 10 år skall jag äntligen få en operation till våren. Visst det kanske inte fungerar, men om allt går som det skall så skall det fungera. Jag håller tummarna och hoppet vid liv så får vi helt enkelt se hur det går. Men det är otroligt skönt att ha en läkare som hittar en lösning och att det faktiskt händer någonting nu, att det finns en chans att allt blir lite bättre=)

2011-12-14 @ 11:18:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flyttrensning

Nu skall jag snart flytta för första gången i mitt liv. Jag hade trott att första gången jag skulle flytta skulle bli till en egen lägenhet någonstans. Men det blev inte riktigt så, jag och familjen skall istället flytta till ett hus i Lindome. Ett hus som passar oss lite bättre för tillfället och som vi helt enkelt blev störtförälskade i. Det känns spännande att flytta men också lite läskigt, eller ja inte läskigt kanske men någonting åt det hållet. Jag har aldrig gjort det och vet inte vad som förväntas av mig och jag vill gärna ha lite kontroll och veta vad som skall hända och vad som förväntas. Men det kan man inte alltid ha och det är inte bra att ha kontroll varje sekund varje dag hela livet. Det har jag upptäckt det senaste med hjälp av ett par personer och givetvis några böcker=) Det som känns mest konstigt och jobbigt just nu är den stora utrensningen, vi skall slänga i stort sett allt och det är hela min barndom vi snackar om. Och sen är det ju givetvis massa skräp man har samlat på sig genom åren, som de ekorrar vi är i familjen haha. Det är roligt att gå igenom alla leksaker och gosedjur och allt vad man har på vinden som har med min uppväxt att göra och de tar fram så många minnen, det är nästan så man vill sitta bland kartongerna och drömma sig bort till en tid som inte var fullt så komplicerad som den är nu, en tid då mitt största problem var att ingen ville leka med mig för att jag var en polis och fin fröken i en och samma person. Jag hittar älskade gosedjur som jag nästan glömt att jag hade, men som betydde så otroligt mycket när jag var liten, dockor som jag har en massa minnen av. Min första docka jag fick av farmor och farfar som vi dessvärre fick slänga för att den tappade huvuvdet och inte gick att laga och armen också tappades. Mamma ville inte låta mig leka med en huvudlös och armlös docka av någon underlig anledning:P Jag var så ledsen för hon var min bästa vän och min alldelses egna bebis, ja bebislängtan fanns redan som liten flicka på 5 år. Men jag fick en ny likadan docka av farmor och farfar i julklapp, problemet var bara att hon var brunett och min Lisa var blond. Så jag ville inte leka med henne, eller ja ta hand om henne. Så vad gör min älskade farmor och farfar jo de ger mig en blond kopia i födelsedagspresent och då var jag nöjd och glad igen.
Men nu slängs det mesta éller som jag hellre vill skänks bort till någon annan. Det känns lite som att den lilla flickan jag en gång var slängs bort med mina barndomssaker, fast å andra sidan känns det skönt att bli av med alla miljoner och miljader kartonger vi sparat på vinden. Och som mamma så fint sa, när vi rensar bort det gamla har vi plats för nytt. Och det håller jag fullständigt med om, och det nya har jag förhoppningsvis lite mer användning av än gamla leksaker.

2011-11-30 @ 20:17:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Storstädning/flyttrensning

Idag var jag som vanligt de senaste 3 veckorna på min praktikplats som jag bara avgudar. Höjdpunkten på hela praktiken än så länge kom idag. Jag skulle vara med och natta barnen på stora vilan, de med mest barn i helt enkelt. Och där har vi en tjej som bråkar, rullar runt och sjunger när hon skall sova. Och det är inte jag så bra på att hantera, men idag testade jag en sak som jag sett en av fröknarna gjorde och det är jag superglad att jag gjorde. Jag frågade helt enkelt om hon ville sitta och somna i min famn vilket hon ville. Så jag satte mig upp och hon kröp ihop i min famn, lade sin hand på min och strök mig över handen innan hon lade in sin hand innanför tröjärmen på mig och kramade armen. I samma veva lade hon sig tillrätta med huvudet mot mitt bröst och lyssnade på mina hjärtslag och somnade på två röda. Det var så svårt att lägga ner henne på maddrassen, men jag kunde ju inte sitta med henne i famnen i 1 timme även om det var väldigt lockande. Jag bara mös och njöt av känslan av ett sovande barn tätt tätt intill sig, det finns inte mycket i världen som slår den känslan=)

När jag kom hem blev det dock inget mys. Pappa hälsade mig med orden: du kommer inte att bli glad på mig. Och det hade han alldelses rätt i. Fast det är inte hans fel så jag är inte arg på honom längre. Bara smått stressad och irriterad. Vi skall kanske flytta vilket jag håller tummar och tår på att vi skall. Jag ber till Gud att han skall hjälpa oss vinna budgivningen för jag älskar det nya huset. Och det känns redan som vårt, vi refererar det till vårt hus när vi pratar om det så haha. Det första jag tänkte på var större rum= större bokhylla;P Men i alla fall, imorgon skall det komma en nisse och värdera vårt hus, det vi bor i ny alltså. Och det fick jag reda på när jag kommer hem från praktiken strax innan 17.30 slutkörd och med lätt huvudvärk. Men nu var det bara att starta med en storstädning för allt måste se perfekt ut för denna vilt främmande nisse. Det är lite smått farcinerande tycker jag att de flesta tokstädar bara för att man skall få främmat, och det även fast man städat två dagar tidigare. Det förstår jag mig inte riktigt på, men det kommer väl när jag har egen lägenhet.
Nu är det över i alla fall och jag skall mysa lite framför tv:n och be lite mer att vi vinner budgivningen=)

2011-11-24 @ 20:06:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dop och födelsedag

Idag är det fullt upp när jag egentligen bara skulle behöva ligga i soffan och inte göra någonting annat än att fundera på min gågna praktik. Men det får jag göra i morgon för idag är det fullt upp. Hugo skall döpas och mamma fyller år. Och som om inte det var nog på en och samma dag så är det också firmafest med Rusta. Det jag ser fram emot mest på hela dagen är att få träffa min släkt och mina kollegor på jobbet. Och faktiskt även få sitta i kyrkan och höra predikning och sjunga psalmer. Det är så rogivande och härligt att höra, och jag borde egentligen göra det oftare känner jag. Men då är bara frågan hur jag skall kunna klämma in det också mitt upp i alltihopa. Men jag får njuta lite extra av tiden i kyrkan idag och ladda massor med kristendomen så att jag står mig ett tag. Haha om det nu ändå var så det gick till.

2011-11-19 @ 12:12:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oj vad tiden går fort

Jag satt precis och tänkte på hur fort tiden har gått. Det känns som om det var förrä veckan jag ansökte till förskollärarutbildningen och var så nervös och ivrig att få veta resultatet. Som tidigare i veckan som jag var i Rom och fick ett sms av Tina där det stod att jag kommit in. Men detta var i våras och somras och nu är det redan november och två veckor av min första VFU är klara i och med imorgon. Vart har tiden tagit vägen och ännu hellre, vad har jag gjort med tiden.

De här två veckorna på förskolan har varit helt underbara, en utmaning ja. Men en rolig och lärorik utmaning och en insikt om att detta är vad jag är skapt att göra med mitt liv. Ett tag framåt i alla fall, sen får vi se om jag tröttnar och söker nya vägar och yrken. Vilket om man skall tro min mamma och mitt förflutna rätt så säkert kommer att hända förr eller senare. Men just nu är jag nästintill helt tillfreds med mitt liv. Jag har en underbar utbildning, tråkig och jobbig emellan åt förstås men det kommer att leda till något toppen. Jag har 1 riktigt riktigt nära vän, och hennes underbara pojkvän som jag anser vara min vän också och några andra vänner och lär känna nya människor väldigt ofta. Jag har min familj och där flyter allt smidigt för tillfället, utom att pappa inte är helt nöjd med mitt beslut att kanske säga upp mig från Rusta. Men som Tina så klokt påpekar så är det min kropp, mitt liv och mitt val. Och påverkar det skolan för mycket så är den bästa lösningen att säga upp sig, men kanske kan jag få jobba där på sommarloven. Det har varit en del drama ett litet tag, men nu är det över och allt är lugnt igen. För tillället i alla fall, och det är precis så jag vill ha det. Action och lugn i en alldeles bra balans.

Praktiken på förskolan är underbar, jag älskar som sagt barnen och fröknarna och har så många underbara stunder med dem. Ochså stunder där man blir irriterad och framför allt testad av barnen, men det får man som ny person räkna med. Det är väl klart att de inte lyssnar och respekterar dig det första dem gör. Men det har ändå gått mestadels toppenbra och massa projekt har jag och min praktikkompis fått hålla i med barnen. Och vilken glädje och mening de små liven skapar i vardagen och arbetet. Helt underbart yrke!=)

2011-11-17 @ 17:45:35 Permalink Skolan/jobb Kommentarer (1) Trackbacks ()

Älskar min praktik

Jag känner verkligen att jag har hamnat på helt rätt förskola och avdelning, jag är stormförtjust i alla barn och deras alla olika personligheter och diverse tillvägagångssätt man får ha för de olika barnen. Och min handledare samt de andra förskollärarna är också toppenbra, kunde verkligen inte bett om eller fått en bättre praktikplats.

2011-11-08 @ 17:02:54 Permalink Skolan/jobb Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snart VFU

På måndag slipper jag klassrummet och går istället ut på praktik. I vanliga fall har jag inte några större problem med klassrummet, men den här kursen som tack och lov är över nu har varit svår, jobbig och tråkig. För att inte tala om den där jäkla tentan jag hade igår. Det är inte bara jag som kommer att få underkänt på den, stora delar av klassen har haft problem med den och ingen av oss är speciellt glada över den. Men jag har gjort mitt bästa och då får det gå som det går och jag får ju göra omtenta så det blir nog bra. Köpa lite fler böcker bara så går det nog nästa gång.

Men nu är det som sagt över och på måndag börjar praktiken. Jag skall vara på en förskola i Lindome och ha hand om 14 barn som är mellan 1-3 år. Det kommer att bli full rulle och inte det lättaste att bolla i början. Men jag ser verkligen fram emot det och tror att det kommer att bli toppenbra. Visst kommer det att vara tufft i början, men vilket yrke är inte det. Jag minns bara hur jag fick kämpa på Rusta i början, ett rätt bra tag men nu går det som på räls oftast. Det skall bli så roligt att vara omgiven av massa barn och få lära mig ännu mer om hur jag skall vara och tips och trix. Och att få leka, lära och utmana barnen. Jag längtar!

Idag blir det nog en lugn kväll. Om jag inte får för mig att sätta skämtplanen i verket och faktiskt sätta en svans på rumpan och springa runt runt på Kungsportsplatsen. Men det tror jag inte är en bra ide så vi hoppar nog över det känns det som. Även om jag har överskottsenergi och myror i byxan den här månaden så är det nog en väldigt bra ide att ta det lungt denna helgen. Ladda med energi och lägga undan lite reserver då jag med start på mångad skall jobba 12 dagar i rad, ledig 2 och jobba 12 till. Jag har ingen aning om hur jag skall fixa det, men på något sätt måste jag göra det. Det kommer säkert att gå braoch innan jag vet ordet av det är praktiken slut och det är tillbaka i skolan igen.

2011-11-05 @ 12:06:10 Permalink Skolan/jobb Kommentarer (0) Trackbacks ()